Lärandets inre drivkrafter

När jag först fick reda på att vi skulle blogga tänkte jag- NEEEEEJ, vill inte, kan inte, men tankarna omvandlades på något märkligt vis till JAAA, varför inte, kan andra så kan väl jag. I efterhand är jag glad över att vi var tvungna att blogga (hade nog aldrig testat annars). Nu vet jag hur det är att blogga...i alla fall tror jag det..hehehe

Jag tänkte försöka skriva några rader om mina tankar över hur jag lär mig. Antar att det är en huvudtanke med att skriva processdagbok och att blogga.

När jag reflekterar över mitt eget lärande tror jag att lärandets drivkrafter inte bara handlar om yttre motiv, motiv som styrs av uppmärksamhet och belöningar (Ex blogga, betyg). Jag tror också att det är ett antal inre motiv som styr viljan till inlärning, det som gör att jag vill lära mig saker. 

En drivkraft hos mig är nyfikenhet. På HDK tyckte jag att det fanns en "nyfikenhetsmiljö" där har jag fått tillgång till nya intryck och upplevelser, en möjlighet att få laborera, bearbeta, leka, vara kreativ, misslyckas, lyckas och granska mitt språk.  Nyfikenheten hos mig uppstår när något är oklart, oavslutat och osäkert. Då utlöser ett inre behov av att få kontroll över det okända. Det som är tillfredställande  är att komma till klarhet eller att bara försöka göra det.  Nyfikenheten, som en  drivkraft till lärande, är stark men bara den räcker inte för mig.

En annan drivkraft för mig är ömsesidighet. En ömsesidighet mellan alla eller några  inblandade i gruppen har gjort att jag lärt mig se saker ur andra synvinklar. Ömsesidigheten

 (tryggheten) gör att jag inte behöver sätta upp försvar utan kan ta till mig nya infallsvinklar. Det är positivt att bidra med egna tankar, det är positivt att få ta del andras. Jag växer i umgänget med andra där det diskuteras saker vi  lärt oss. 

K, du har skapat sådana tillfällen, TACK! Samtidigt har det ibland varit tufft ( duger mina reflektioner, har jag sagt något dumt, har jag förstått vad det hela handlar om osv). Ibland har jag känt att det blivit lite galet men för det mesta helt ok.

Att utveckla en ny förmåga, att tillägna sig ny kunskap, att se sin kunskap öka- det är en stark drivkraft till lärande för mig. Denna kurs har ökat min förmåga att reflekterar över mig själv och grupprocesser. Det kommer jag ha användning av i min profession.

Allt lärande är kontextuellt. Jag tycker att allt kunskapsinhämtande är beroende av sitt sammanhang, den situation i vilket man lär sig, sättet man lär sig på, människor man lär sig med. Skolan är inte bara (tycker jag) en förberedelse för livet, den ÄR livet sjävt för den som går där varje dag, år ut och år in. Skolan är en mötesplats. Tack för mig!