torsdag 11 mars 2010

V.10

Äntligen kommer bilden på mitt samhälle!
 
















---

Denna vecka har vi gått ner på djupet och problematiserat både det ena och andra. Det kan vara svårt att samarbeta och i synnerhet i en så stor grupp som 14 personer, men trots allt tycker jag det är givande. Att lyssna och vänta in andras åsikter är både viktigt och nyttigt. För min egen del har jag upptäckt dolda sidor hos mig själv som jag inte riktigt tycker om. Jag är en "doer" en handlingsmänniska, ovan att analysera annat än i form av allmänna livsreflektioner. Det djuplodande analyserandet är ett moment jag vare sig är bekant med eller bekväm att befinna mig i. Ibland tycker jag att vi problematiserar vissa frågor för mycket och att resonemangen börjar gå i cirklar. Jag tycker det var bra att Karin satte ner foten i onsdags. Jag blir snabbt otålig då jag känner att jag inte har målet inom räckhåll.  

Grupparbetet vi gör genomsyras av ett omvärldstänkande. Framställningen är stark. Tejpscenen får mig att tänka på det senaste våldsdådet i Göteborg då en kille blev mördad vid en bankomat. Det får mig verkligen att fundera kring hur människan inte alltid får vara sig själv, hur vi formas av sociala normer redan från barnsben och hur vi stöps i redan befintliga mallar. Vågar man sticka ut ses det i bästa fall som uppfriskande och spännande, men oftast som provocerande.
Att provoceras: Genom tiderna har provokation varit ett sätt att skapa debatt och att röra om i den gryta som kallas samhället. Samhällsutvecklingen har tagit jättesprång då och då under historiens lopp, men det har krävt sina offer....  Vad skulle hända i ett samhälle där medborgarna tillåts vara gränslöst udda, oliktänkande? Är det möjligt att ha fullständig individuell frihet och samtidigt kunna samarbeta? Hur långt sträcker sig människans förmåga till accepterande? Hur vida ramar kan ett samhälle ha? 

Jag håller med Henrik om att inte jag heller har titttat tillräckligt länge på en bild för att inse dess alla olika infallsvinklar. I måndags höll jag tillsammans med Emma ett Sokratessamtal. Det var roligt att få prova på att vara samtalsledare, dock lite svårt. Jag ser fram emot nästa vecka då vi finslipar på vårt framförande. Vi ses på måndag!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar