Lärandets inre drivkrafter

När jag först fick reda på att vi skulle blogga tänkte jag- NEEEEEJ, vill inte, kan inte, men tankarna omvandlades på något märkligt vis till JAAA, varför inte, kan andra så kan väl jag. I efterhand är jag glad över att vi var tvungna att blogga (hade nog aldrig testat annars). Nu vet jag hur det är att blogga...i alla fall tror jag det..hehehe

Jag tänkte försöka skriva några rader om mina tankar över hur jag lär mig. Antar att det är en huvudtanke med att skriva processdagbok och att blogga.

När jag reflekterar över mitt eget lärande tror jag att lärandets drivkrafter inte bara handlar om yttre motiv, motiv som styrs av uppmärksamhet och belöningar (Ex blogga, betyg). Jag tror också att det är ett antal inre motiv som styr viljan till inlärning, det som gör att jag vill lära mig saker. 

En drivkraft hos mig är nyfikenhet. På HDK tyckte jag att det fanns en "nyfikenhetsmiljö" där har jag fått tillgång till nya intryck och upplevelser, en möjlighet att få laborera, bearbeta, leka, vara kreativ, misslyckas, lyckas och granska mitt språk.  Nyfikenheten hos mig uppstår när något är oklart, oavslutat och osäkert. Då utlöser ett inre behov av att få kontroll över det okända. Det som är tillfredställande  är att komma till klarhet eller att bara försöka göra det.  Nyfikenheten, som en  drivkraft till lärande, är stark men bara den räcker inte för mig.

En annan drivkraft för mig är ömsesidighet. En ömsesidighet mellan alla eller några  inblandade i gruppen har gjort att jag lärt mig se saker ur andra synvinklar. Ömsesidigheten

 (tryggheten) gör att jag inte behöver sätta upp försvar utan kan ta till mig nya infallsvinklar. Det är positivt att bidra med egna tankar, det är positivt att få ta del andras. Jag växer i umgänget med andra där det diskuteras saker vi  lärt oss. 

K, du har skapat sådana tillfällen, TACK! Samtidigt har det ibland varit tufft ( duger mina reflektioner, har jag sagt något dumt, har jag förstått vad det hela handlar om osv). Ibland har jag känt att det blivit lite galet men för det mesta helt ok.

Att utveckla en ny förmåga, att tillägna sig ny kunskap, att se sin kunskap öka- det är en stark drivkraft till lärande för mig. Denna kurs har ökat min förmåga att reflekterar över mig själv och grupprocesser. Det kommer jag ha användning av i min profession.

Allt lärande är kontextuellt. Jag tycker att allt kunskapsinhämtande är beroende av sitt sammanhang, den situation i vilket man lär sig, sättet man lär sig på, människor man lär sig med. Skolan är inte bara (tycker jag) en förberedelse för livet, den ÄR livet sjävt för den som går där varje dag, år ut och år in. Skolan är en mötesplats. Tack för mig!

  

Sammanfattning

Go`kväll!

Jag tänkte härmed göra en mycket kort sammanfattning över vad vi har arbetat med under kursens gång.

Från fria associationer kring ordet samhälle valde jag ett ord som jag tyckte avspeglade vårt samhälle - Tid. Från detta ord började jag att skapa mitt "samhälle". Vår uppgift var sedan att finna likheter mellan varandras samhällen. Då vi parat ihop oss i grupper pratade vi ihop oss om hur våra framföranden skulle se ut. Detta spelade vi sedan upp för varandra i gruppen. Utifrån dessa framföranden försökte vi finna en röd tråd genom samtliga framföranden i gänget. Vi analyserade, lade bort, lade till, diskuterade, analyserade och problematiserade. Sokratiska samtal var ett stående inslag på kursen. Vi har även sett på film, fikat och fnissat. 

Det är härligt att se att ett litet ord kan bli en stor föreställning. 

Bra jobbat!

Vill bara säga, TACK och bra jobbat igår! 

Roligt med alla kommentarer efter föreställningen. Vilken respons.....!!!!

Utveckling pågår...

Några tankar från mig.

Det finns möjligheter till lärande i allt vi går igenom. För mig känns det viktigt att förutsättningar finns för att få  bearbeta våra upplevelser genom att lyssna, reflektera och samtala med varandra. Det tror jag vi har fått!

I måndags och tisdags hade vi  Sokrates samtal igen och då fick vi möjlighet att träna på att höra varandras åsikter och att själva delta i samtalen. Jag tror att vi också tänker och reflekterar både före och efter samtalen ( iaf gör jag det). Jag tycker också om det spontana- att vi handlar och agerar just i stunden. När vi spontant handlar kan vi nog ibland överskrida tidigare gränser och våga mer. För att våga mer är förutsättningen att vi trivs i gruppen och vill samarbeta. 

Samarbete för mig är att ta tillvara alla goda resurser och fina ideér som finns i gänget. Vår performace handlar bl.a om olikheter och vi har samtalat mycket kring ämnet, något som jag gillar. Då vi är 14 st i gruppen innebär det också att vi har 14 olika behov,erfarenheter och värderingar som påverkar våra upplevelser, åsikter och handlingar.

Hur kan vi använda oss av allas olika erfarenheter och hur kan vi lära och utvecklas? Vi kan lära av varandra. Jag känner att mitt erfarenhetsfält utvidgas, nya tankar läggs till mina tidigare tankar. Vad som jag kommer att ta till mig och vad jag kommer att släppa, vet jag i skrivande stund inte. Det hela är en lång process. Fortsättning följer....

Ps: Jag håller tummarna för oss alla i morgon och nu god natt!

V.10

Äntligen kommer bilden på mitt samhälle!

 

---

Denna vecka har vi gått ner på djupet och problematiserat både det ena och andra. Det kan vara svårt att samarbeta och i synnerhet i en så stor grupp som 14 personer, men trots allt tycker jag det är givande. Att lyssna och vänta in andras åsikter är både viktigt och nyttigt. För min egen del har jag upptäckt dolda sidor hos mig själv som jag inte riktigt tycker om. Jag är en "doer" en handlingsmänniska, ovan att analysera annat än i form av allmänna livsreflektioner. Det djuplodande analyserandet är ett moment jag vare sig är bekant med eller bekväm att befinna mig i. Ibland tycker jag att vi problematiserar vissa frågor för mycket och att resonemangen börjar gå i cirklar. Jag tycker det var bra att Karin satte ner foten i onsdags. Jag blir snabbt otålig då jag känner att jag inte har målet inom räckhåll.  

Grupparbetet vi gör genomsyras av ett omvärldstänkande. Framställningen är stark. Tejpscenen får mig att tänka på det senaste våldsdådet i Göteborg då en kille blev mördad vid en bankomat. Det får mig verkligen att fundera kring hur människan inte alltid får vara sig själv, hur vi formas av sociala normer redan från barnsben och hur vi stöps i redan befintliga mallar. Vågar man sticka ut ses det i bästa fall som uppfriskande och spännande, men oftast som provocerande.

Att provoceras: Genom tiderna har provokation varit ett sätt att skapa debatt och att röra om i den gryta som kallas samhället. Samhällsutvecklingen har tagit jättesprång då och då under historiens lopp, men det har krävt sina offer....  Vad skulle hända i ett samhälle där medborgarna tillåts vara gränslöst udda, oliktänkande? Är det möjligt att ha fullständig individuell frihet och samtidigt kunna samarbeta? Hur långt sträcker sig människans förmåga till accepterande? Hur vida ramar kan ett samhälle ha? 

Jag håller med Henrik om att inte jag heller har titttat tillräckligt länge på en bild för att inse dess alla olika infallsvinklar. I måndags höll jag tillsammans med Emma ett Sokratessamtal. Det var roligt att få prova på att vara samtalsledare, dock lite svårt. Jag ser fram emot nästa vecka då vi finslipar på vårt framförande. Vi ses på måndag!

Vad är en bal på slottet, när jag kan få vara kreativ på HDK

Jag blir lite ledsen över att min blogg strular. Allt det jag tidigare skrivit finns ju inte kvar....kan någon förklara? Jaja, jag fortsätter väl att skriva och hoppas på en glad överraskning nästa gång jag loggar in. Jag ska försöka återberätta något av det jag skrivit och förlorat. 

Jag tycker att associationsövningarna kring ordet samhälle gav utmärkta tillfällen att klargöra att vi människor tänker olika. Var och en upplever och uppfattar saker och ting i vår omgivning på sitt sätt, något som vi självklart också skall respektera och värdesätta. 

Det var roligt att utifrån en lapp som det stod något på bygga ett "samhälle". Jag utgick från ordet tid. Tiden går som samhällen åldras. Timglaset som jag skapade har också en symbol över att alla ting i samhället som har ett slut. Allt som föds måste dö, liksom man river byggnader och bygger nytt. 

Vygotskijs skriver att kreativitet och fantasi alltid är förbundet med och hämtas ur verkligheten. Han betonar också att kreativitet är nyckeln till lärande. På HDK får vi möjlighet att vara kreativa och visst lär jag mig mkt på det. Te.x mod att våga pröva, mod att misslyckas, mod att våga utvecklas och kanske mogna. Som blivande lärare tror jag att det är viktigt att ha kunskap om kreativitetens  villkor och väsen samt dess innehåll. Att vara en hjälpande hand för att skapa mening och intresse för lärande. Genom att själv ha fått pröva på och lyssnat till er kursares tankar och erfarenheter, tror jag att jag kommer att ha lättare att bejaka elevers ibland annorlunda, nyskapande och lite tokiga ideér. Att inget är rätt eller fel känns STORT och VIKTIGT. Jag vill  haka på elevens fantasi och flyga med dem upp bland molnen och dyka djup ner i havet eller kanske gå vilse i skogen. 

bättre sent (sänt) än aldrig.....

Oj, nu är jag ute i sista stund igen ( eller kallas det kanske för förträngning?)

Då jag har gått samhällsestetisk linje på gymnasiet och senare på  balettakademin, känner jag mig inte så ovan i en icke strukturerad miljö. Har även arbetat ( och arbetar) med människor med utvecklingsstörning, vilket har lärt mig att inte tänka rätlinjigt och insett att ett kreativt tänk underlättar samvaron. Dessutom tycker jag det är roligt!!!

Den stora utmaningen för mig är bloggandet. Hur gör man???

Måste erkänna att jag inte känner mig helt bekväm i att alla läser det jag skriver ( har inte ens facebook), men varför inte, svårigheter är ju till för att övervinnas.... 

Veckan som gått har varit spännande och rolig. Sokratiska samtal var för mig något nytt. Det ska bli intressant att fortsätta med dem. 

Nu ser jag fram emot veckan för att se hur våra "samhällen" och min blogg kommer att utvecklas. Jag har börjat i blygsam skala med båda.